Dream on

Jag fascineras över hur mycket drömmarnas värld styr över min vardag. När jag sover och hamnar i en helt annan värld kan plötsligt vad som helst vara möjligt. Ofta träffar jag superhärliga människor i mina drömmar, som jag när jag vaknar innerligt önskar vore verkliga. En hel dag i vaket tillstånd kan jag då fundera över om de inte finns ändå, och om hur livet skulle se ut om de levde här. Somliga karaktärer kan verkligen röra vid min själ och saknaden när jag vaknar kan vara vansinnigt stark. Ändå är detta de bästa drömmarna, de som lär mig något om mig själv och även om andra människor, de jag längtar efter att kunna återuppta när jag somnar om.


Mardrömmar brukar jag kunna uppskatta då de kan vara väldigt spännande och nervkittlande. Jag har en förmåga att ofta kunna vara medveten om att jag drömmer, och därmed styra vissa saker, tänka "det här är bara en dröm, det är ingen fara", "det här är inte riktigt, du kan göra vad du vill", "det här har jag drömt förut, jag ska göra såhär", etc. Men det finns också drömmar som tar upp hemska saker jag upplevt och tvingar mig att återuppleva dem om och om igen, oftast mycket värre än vad de var i verkligheten.

Min pappas död är en sådan sak som ofta dyker upp. I många drömmar vet jag att han ska dö, och får chansen att säga att jag älskar honom, innan det är försent. Ibland är han bortglömd på sjukhuset och jag vet att jag borde vara där hos honom. Ibland kommer han tillbaka från det döda och det kan vara riktigt obehagligt. Efter sådana drömmar vaknar jag upp badandes i svett och med en stark ångestkänsla, en klump i halsen, en tyngd i bröstet osv, och den känslan kan sitta i hela dagen, ibland längre. Det är något av det absolut värsta jag vet. Det är svårt att gå vidare i livet när man blir förföljd av sådana hemskheter.

Efter de fina drömmarna kan jag vakna leende och kliva upp med en positiv inställning och stark livslust. Tänk att det som händer när jag sover kan påverka mitt liv så mycket. Kanske är det så att det är i detta nu jag drömmer, att den oändliga världen i sömnen är den sanna. Hur som helst så tycker jag om att sova, och framför allt att drömma.

Valentine

Igår var det alla hjärtans dag, en mysig dag som påminner oss som är i förhållanden om att ge varandra lite extra kärlek och omtanke. På den tiden då jag var singel var det såklart en dag jag inte alls tyckte mycket om, och jag var säkert minst lika bitter som många i min omgivning var igår. Dock så brukade jag köpa små presenter till mina vänner, och kanske bjuda på middag och så. Det behöver ju faktiskt inte bara vara en partner man visar kärlek.

Och visst är det en dag då man väntas konsumera massor av fåniga prylar i hjärtformat. Men, det är inget tvång och det fina är att kärlek faktiskt är gratis och att det absolut inte behöver kosta att ha det lite extra mysigt denna dag. För jag anser att det är ok att ha en sådan dag, det innebär ju inte att man inte kan köpa små presenter eller bjuda ut sin kärlek på middag någon annan dag, det är bara en påminnelse om att romantik är viktigt, kärleken är det viktigaste som finns!

I want you just the way you are

Åh. Jag har haft det så bra den senaste veckan! Var i Uppsala några dagar, träffade systrarna och allra sötaste skruttungarna Ellen och Elvin. De får mig att längta ännu mer efter egna barn! Hann dessutom med att gå ut och roa mig med Sara, och vi hade riktigt kul! Jag har verkligen saknat nationslivet, så det var härligt att få ta del av det igen. Det blev en del shopping också, det tycks liksom vara oundvikligt.. Hoppas på att snart vara tillbaka i Uppsala, åtminstone på besök.

Kom hem till Östersund och mina älsklingar igen i måndags. Boston blev så glad, och Thorbjörn också får jag hoppas. Igår var det ju som bekant alla hjärtans dag, och vi myste till det på relaxavdelningen på Storsjöbadet. Snällaste Kicki och Ronny såg efter Bostonbullen under tiden. När vi kom hem blev det filmmys och chokladfondue.

Vad har jag gjort för att vara förtjänt av allt detta underbara? Tänk att man kan ha det så bra, fast tillvaron egentligen är kaotisk och man bara väntar på att allt ska vända och det ska lösa sig med boende, inkomst osv. Om livet kan vara såhär bra när det är dåligt, hur fantastiskt blir det inte då när det blir bra?

Stor kram till alla som gjort den senaste tiden så bra, och till alla de jag saknar att ha nära!

Var inte rädd för mörkret

Ikväll såg vi Don't be afraid of the dark, ganska ok skräckis faktiskt. Men att hitta någon riktigt bra är ju lättare sagt än gjort. Tycker dock att denna lilla filur är ganska otäck, så jag lär sova med lampan tänd inatt..















Vad tycker ni, är mörker tryggt eller skrämmande?

Människa

Ibland är det svårt att inte vara mer än människa, att fela och att inte riktigt räcka till. Det är ofta jag vill så mycket, men inte vet var jag ska börja, eller hur jag ska bära mig åt.

Jag vill att alla mina vänner ska veta att jag gör vad som helst för deras skull, men ibland skulle det underlätta om de bad om det. Det är inte lätt att läsa tankar, även om jag verkligen försöker. Jag vet av egen erfarenhet att det kan vara väldigt svårt att be om hjälp när man behöver den som mest. Och ibland behöver man få något tillbaka, även om det absolut inte är syftet. Men man kan inte bara ge och ge.

Lemon cupcakes

Igår kväll ägnade jag mig åt en av mina favoritsysslor, jag bakade! :) Det blev supergoda, glutenfria citronmuffins med lemoncurd-frosting.


Recept kommer här:  

Citronmuffins  
100 g smör 
1 dl florsocker 
½ citron, rivet skal 
1 ägg
½ tsk bakpulver 
1 dl potatismjöl

Sätt ugnen på 200 grader. Rör matfett och florsocker.
Tillsätt rivet citronskal och ägg.
Blanda bakpulver med potatismjöl och rör ner i smeten.
Fyll muffinsformar till hälften.

Grädda mitt i ugnen i ca 10 minuter.
(Detta blev bara 6 stycken muffins, så jag skulle rekommendera att dubbla satsen)  

Lemoncurd-frosting  
100 g Philadelphia 
1 dl vispgrädde 
4-5 msk lemoncurd 
Blanda lemoncurd och philadelphia. Vispa grädden fluffig och vänd ned den i lemoncurdblandningen.
Bara att spritsa på, och ställa svalt. (Tror dock att grädden med fördel kan uteslutas)

Följ min blogg med Bloglovin

Att vara arbetslös, 2

Känner du dig nedstämd av avvisningarna? Då är det inte det lättaste att fortsätta jakten. Många av de jobb som annonseras ut saknar du kvalifikationer för, eller också vågar du inte erkänna för dig själv att du kanske har den rätta kompetensen. Hittar du inget utannonserat jobb att söka, så gäller det att vara uppfinningsrik.

Iklädd din osäkerhet bör du nu gå ut till arbetsplatser och intala dem om att de behöver anställa dig. "Hej! Jag är precis vad ni behöver! Jag kan det här, det här och är jättebra på det här!", lögnerna rinner ur dig allt lättare, om du nu ens tagit dig upp ur sängen och vågat dig ut i den läskiga världen, full av arbetande människor.

De av dina egenskaper som inte finns dokumenterade i form av betyg,intyg etc, är ingenting värda. Men har du tur så lyckas du med ditt charmerande leende rädda din situation! För framtiden ligger i dina händer, allting är möjligt och blabla... Det är ditt eget fel att du befinner dig där du är.

Och kom ihåg, det är ett heltidsjobb att vara arbetssökande, men förvänta dig inte att få betalt!

Att vara arbetslös, 1

Jag har tänkt lite på det här med att vara arbetslös, eftersom det för stunden är så min tillvaro ser ut (förutom min timanställning då, men den räknas liksom inte).

Som arbetslös är du en börda för samhället, och du är mindre värd än dess hårt arbetande invånare. Du är troligen fast i en ond cirkel, vilket tycks höra till när man befinner sig i denna situation. Du behöver erfarenhet för att få ett arbete, men du kan inte få den erfarenheten om du inte får ett arbete. Däremot kan du eventuellt få den genom att arbeta gratis åt någon arbetsgivare, men frågan är om det gör så mycket mer än att stärka känslan av att din tid faktiskt inte är värd något.

Har man gått hemma ett tag så är det lätt att självförtroendet når botten, och att humöret sakta men säkert sjunker med samma mål. Har man nu otur så trillar man allt för lätt ner i ett mörkt hål av depression. Då är det dags för det oundvikliga, att söka jobb!

Att vara arbetssökande är ett heltidsjobb, påstås det, men det är ett jobb man förväntas avsluta så snart man når resultat.

Hittar du ett jobb att söka så du på ett par pappersark sammanfatta hela din livshistoria (nåväl, bara den relevanta delen, så kanske en halv sida om du har tur), och hela din person. Utifrån dessa papper, baserade på ens förflutna, skall någon nu bedöma din lämplighet för det aktuella arbetet. Har du nu riktig tur så kan du efter en (oftast lång) viss tids väntan bli kallad till intervju.

Nu ska du samla alla dina krafter och fokusera på att sälja dig själv. Under ca 10 minuter ska du sitta och berätta om alla dina positiva egenskaper och försöka övertyga om att du är precis den de söker, trots att vartenda ord du uttalar känns som en lögn.

Det är inte lätt när självförtroendet är lågt och livsgnistan försvunnen, att verka positiv och leende berätta om vilken bra person man är. Du, som knappt tar dig upp ur sängen om dagarna, ska nu beskriva hur punktlig, pålitlig och alert du är.

Blev du däremot inte kallad till någon intervju så blir du både besviken och lättad. Du vill så gärna bevisa för alla andra och dig själv att du kan, att du visst har ett värde, samtidigt som du är livrädd att behöva göra just detta, och kanske till och med misslyckas, igen, igen och igen.

"Vi har valt att gå vidare med andra sökande" är en fras man som arbetssökande vänjer sig vid. Oavsett vilka känslor den väcker, så innebär den bara en sak, det gäller att fortsätta söka!


Fortsättning följer...

Nystart

Jag har startat många nya bloggar, med synen att det är som en nystart, och hopp om att det skulle förändra mitt liv och mina bloggvanor. Min matblogg hade jag stora planer för, men de gick i stöpet. När det gäller Panther Design så kommer den att finnas kvar, och förhoppningsvis snart börjas uppdateras mer kontinuerligt, jag ligger lite efter där, trots en hel del skapande...

Syftet med denna blogg är att den skall fyllas av mina tankar, och av inlägg som är av betydelse (åtminstone för mig). Min "vanliga" blogg, är döende och känns som ett avslutat kapitel. Är ni intresserade av att läsa mina ord, så är det alltså här ni kommer att finna dem i fortsättningen.