Det är inte så att jag är missunnsam, men jag börjar bli less på att få höra hur bra det går för "alla" andra. Folk får lägenheter, jobb, pengar, köper hus, skaffar barn, gifter sig osv. Här har livet liksom inte ens börjat. Vi bara väntar på att det ska få gå bra för oss med, på att vi ska veta att vi har tak över huvudet och inte behöver flytta flera gånger om året. Vi anstränger oss verkligen i sökandet, men somliga behöver bara knäppa med fingrarna så är allt ordnat. Livet kan väl få vara lite enkelt, för en gångs skull?
Vi har det bra, vi tre. Och vi kan ta oss igenom allt. Men det tär på krafterna och är väldigt jobbigt att ha det så här. Ge oss kraft!
Jag hoppas verkligen att det kan släppa för er nu snart, att livet kan börja på riktigt med ett hem och någonting att försörja sig med och allt det där som du vill ha! Håller tummarna! Kramar <3
SvaraRadera