Idag är det min namnsdag, en dag som jag alltid kommer att förknippa med begravningen på pappa. Det är alltså fyra år sedan den ägde rum nu.
Denna dikt skrev jag till honom, till denna dag.
Fullt är det ark
ditt liv fyllt med stavelser
Släckt är ljuset vars låga
så starkt och varmt brunnit
Torkat är det bläck
med vilket sanningen nedtecknats
Borta är guldet
du förgyllde vardagen med
Tomt är det glas
som brukade släcka din kunskapstörst
Tystnat är skrattet
som klingande så glatt
Trasiga är de hjärtan
du efterlämnat i sorg
Kvar finns alla de minnen
vi för evigt bär med oss av dig
Den är inte särskilt bra egentligen, den säger så lite om vem han var, är opersonlig, och orden faller liksom platt. Ändå är den skriven med så mycket sorg och smärta i hjärtat. Inga ord jag har i min vokabulär kan ge honom och hans rika liv rättvisa. Han var en stor man.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar