Jag har tänkt lite på det här med att vara arbetslös, eftersom det för stunden är så min tillvaro ser ut (förutom min timanställning då, men den räknas liksom inte).
Som arbetslös är du en börda för samhället, och du är mindre värd än dess hårt arbetande invånare. Du är troligen fast i en ond cirkel, vilket tycks höra till när man befinner sig i denna situation. Du behöver erfarenhet för att få ett arbete, men du kan inte få den erfarenheten om du inte får ett arbete. Däremot kan du eventuellt få den genom att arbeta gratis åt någon arbetsgivare, men frågan är om det gör så mycket mer än att stärka känslan av att din tid faktiskt inte är värd något.
Har man gått hemma ett tag så är det lätt att självförtroendet når botten, och att humöret sakta men säkert sjunker med samma mål. Har man nu otur så trillar man allt för lätt ner i ett mörkt hål av depression. Då är det dags för det oundvikliga, att söka jobb!
Att vara arbetssökande är ett heltidsjobb, påstås det, men det är ett jobb man förväntas avsluta så snart man når resultat.
Hittar du ett jobb att söka så du på ett par pappersark sammanfatta hela din livshistoria (nåväl, bara den relevanta delen, så kanske en halv sida om du har tur), och hela din person. Utifrån dessa papper, baserade på ens förflutna, skall någon nu bedöma din lämplighet för det aktuella arbetet. Har du nu riktig tur så kan du efter en (oftast lång) viss tids väntan bli kallad till intervju.
Nu ska du samla alla dina krafter och fokusera på att sälja dig själv. Under ca 10 minuter ska du sitta och berätta om alla dina positiva egenskaper och försöka övertyga om att du är precis den de söker, trots att vartenda ord du uttalar känns som en lögn.
Det är inte lätt när självförtroendet är lågt och livsgnistan försvunnen, att verka positiv och leende berätta om vilken bra person man är. Du, som knappt tar dig upp ur sängen om dagarna, ska nu beskriva hur punktlig, pålitlig och alert du är.
Blev du däremot inte kallad till någon intervju så blir du både besviken och lättad. Du vill så gärna bevisa för alla andra och dig själv att du kan, att du visst har ett värde, samtidigt som du är livrädd att behöva göra just detta, och kanske till och med misslyckas, igen, igen och igen.
"Vi har valt att gå vidare med andra sökande" är en fras man som arbetssökande vänjer sig vid. Oavsett vilka känslor den väcker, så innebär den bara en sak, det gäller att fortsätta söka!
Fortsättning följer...
Väldigt bra skrivet:-)
SvaraRadera