Jag fascineras över hur mycket drömmarnas värld styr över min vardag. När jag sover och hamnar i en helt annan värld kan plötsligt vad som helst vara möjligt. Ofta träffar jag superhärliga människor i mina drömmar, som jag när jag vaknar innerligt önskar vore verkliga. En hel dag i vaket tillstånd kan jag då fundera över om de inte finns ändå, och om hur livet skulle se ut om de levde här. Somliga karaktärer kan verkligen röra vid min själ och saknaden när jag vaknar kan vara vansinnigt stark. Ändå är detta de bästa drömmarna, de som lär mig något om mig själv och även om andra människor, de jag längtar efter att kunna återuppta när jag somnar om.Mardrömmar brukar jag kunna uppskatta då de kan vara väldigt spännande och nervkittlande. Jag har en förmåga att ofta kunna vara medveten om att jag drömmer, och därmed styra vissa saker, tänka "det här är bara en dröm, det är ingen fara", "det här är inte riktigt, du kan göra vad du vill", "det här har jag drömt förut, jag ska göra såhär", etc. Men det finns också drömmar som tar upp hemska saker jag upplevt och tvingar mig att återuppleva dem om och om igen, oftast mycket värre än vad de var i verkligheten.
Min pappas död är en sådan sak som ofta dyker upp. I många drömmar vet jag att han ska dö, och får chansen att säga att jag älskar honom, innan det är försent. Ibland är han bortglömd på sjukhuset och jag vet att jag borde vara där hos honom. Ibland kommer han tillbaka från det döda och det kan vara riktigt obehagligt. Efter sådana drömmar vaknar jag upp badandes i svett och med en stark ångestkänsla, en klump i halsen, en tyngd i bröstet osv, och den känslan kan sitta i hela dagen, ibland längre. Det är något av det absolut värsta jag vet. Det är svårt att gå vidare i livet när man blir förföljd av sådana hemskheter. Efter de fina drömmarna kan jag vakna leende och kliva upp med en positiv inställning och stark livslust. Tänk att det som händer när jag sover kan påverka mitt liv så mycket. Kanske är det så att det är i detta nu jag drömmer, att den oändliga världen i sömnen är den sanna. Hur som helst så tycker jag om att sova, och framför allt att drömma.
Åh, nu har jag läst en massa av dina inlägg.. du är så djup Marianne! :)
SvaraRaderaMycket fint skrivet iallafall! Och tack för din kommentar på min blogg!
Jag håller med dig om drömmandet också.. Ronny roas av mina ninja-drömmar, där jag kan fighta mördare och hemska människor för att rädda dom jag älskar.. oftast utan rädsla, eftersom jag vet att det är en dröm.. men mardrömmar jag inte kan kontrollera är det värsta som finns :( Men drömmarna om din pappa måste vara värst. Önskar att dom bara var vackra fina drömmar istället. Vi hoppas att det blir så, att ni kan träffas och ha det bra i drömmarna :)