Pasteller

Våren börjar sakta men säkert smyga sig på. Solens strålar värmer skönt när de väl tränger igenom molnen, och jag suger girigt i mig dem för att hämta näring och energi. Än är det mycket snö kvar, men lusten att vårstäda, rensa ut allt gammalt och börja om på nytt, har redan infunnit sig.

Det är så befriande att få göra sig av med gamla saker som bara legat och samlat damm. Dock så är det svårt för mig att rensa just nu, då alla mina saker är inknölade i vårt oerhört fulla förråd, och vi ju fortfarande är bostadslösa.


Ett hem står högst på min önskelista just nu. Ett hemtrevligt, ombonat och strukturerat hem fullt av kärlek. Att ha ett hem är något så grundläggande för oss människor, och det tär på mina krafter att inte ha något. Något av det viktigaste för mig är att ha en plats dit jag kan bjuda vänner och bekanta. Jag vill att vårt framtida hem alltid ska vara öppet för de som står oss nära, för vad ska man med ett hem till om man inte delar det med dem man håller av?

Nu när våren nalkas skulle hemmet vara prytt av pastellfärger och blomknoppar, och solen skulle hoppfullt leta sig in och klä det i sin värme och sitt ljus.